San Diego - Las Vegas, 12:e december

Barnen sov hela resan New York - San Diego så när vi väl kom till hotellet var de ganska pigga igen.

Karin hade ordnat ett superfint rum åt oss på elfte våningen med utsikt över vattnet. Det fanns också kvällsfika till barnen och vin till mig och Kenta :)



Morgonen där på vaknade vi 04.00, låg och vred och vände på oss och kunde omöjligt somna om.

Vi gick upp redan 07.00 och när vi drog undan mörkläggningsgardingerna möttes vi av denna underbara utsikt.

I strålande solsken njöt vi av frukost utomhus på Starbucks. Jag fick min efterlängtade frukostlatte med caramel brule-smak (den var lika god som i Budapest) och jag fick också ett nytt namn, Pauline. Kan USA-resan börja bättre?



Efter frukosten tog vi en promenad längs med vattnet, alldeles för påklädda men ändå helt underbart!!!

Sedan hämtade vi upp våran hyrbil för att ta oss till Vegas.

 Men innan dess var Kenneth tvungen att åka förbi ett Best Buy för att köpa en gps... och "råkade" svänga av en avfart för tidigt...

Men sen kom vi rätt och påbörjade våra 55 mil mot Las Vegas!

Dagstemperatur: 28 grader och sol

Det blir mörkt tidigt ute i öknen, redan 17.00 försvann solen och det blev bäcksvart. Ingen gatubelysning direkt...

Men så uppenbarade sig ett hav av ljus och mitt i allt ljus hittade vi vårat hotell.

Hemm kan man knappt åka ner på Ica utan att det är bråk i bilen men i USA kan man åka 55 mil utan en enda incident.

Bra jobbat barnen Lindström!

Tiotusenmetersklubben

Vi är nu officiellt med i tiotusenmetersklubben! Kanske först bland våra vänner?!

Jag måste erkänna att jag inte riktigt hänger med längre. När jag ser reklamskyltar som säger "var först bland dina vänner och gå med i tiotusenmetersklubben" undrar jag generat om det där är så lämplig reklam. För att i nästa sekund, ännu mer generad, läsa vidare och inse att det är reklam för trådlöst internet ombord på Deltas flighter...

För reklamen fortsätter "gör ett blogginlägg på tiotusen meters höjd"

Så här är vårt blogginlägg. På tiotusen meters höjd. Någonstans mellan New York och San Diego. Och vi är nu officiellt med i tiotusenmetersklubben!

Up in the air

Åtta timmar och sjutton minuter. Det har gått över förväntan! Barnen verkar ha packat precis rätt handbagage och kunnat sysselsätta sig själva nästan helt och hållet.

Axel kan ju hålla på i evigheter med sitt plus plus och lego så så fort vi lyft öppnade han väskan och tog fram sin packning.

Och när han väl kom på att det var öppen bar och att man endast tre rader bakom oss kunde hämta gratis snacks och drinkar var lyckan fullständig. Han sprang fram och tillbaka och flirtade hej vilt med flygvärdinnorna. Undrar just vem han har fått det i från?!

Nu har vi haft lite drygt två timmars layover och ska alldeles strax gå ombord på planet mot San Diego.

Bye bye Sweden

Nu lämnar vi Sverige! Puss och kram på er alla fina vänner!

Imponerad!

Det är inte bara jag som är imponerad över min "braiga" packning, Cilla har varit här och inspekterat och hon var väldigt imponerad ;) Jag lovade att lägga upp en bild här på bloggen för att skryta!

Observera att förutom kläder och mina sex par skor, rymms också en bilkudde till Axel, 30 liter välling till söta lilla Noëlle, julklappar till Karin, Christopher och Noëlle (kan tyvärr inte avslöja vad det är i men kan säga att ett par paket är aningen skrymmande), 50 Resulax, 20 påsar Movicol, tre flaskor Flagyl, ett halvt paket blöjor, 75 kalsongskydd, två paket tvättlappar och tre tuber salvor till Axels rumpa.

Observera också att "locken" till väskorna är tomma och att mellanväskan bara är halvfull :)

Familjen Lindströms packning!

24 timmar kvar...

Vi har så mycket som måste göras just nu och jag försöker följa mina listor till punkt och pricka. Kanske försöker jag lite för hysteriskt... Jag frågar Kenneth gång på gång "Vad gör du? Gör du något som står på listan" och svarar han nej så talar jag om för honom att det endast är tillåtet att göra saker som står på listan!!! Behöver jag tillägga att han gladeligen åkte till jobbet idag medan jag är "ledig"? ;)

Jag har i alla fall kommit en bra bit med både "packningslistan", "fredagslistan" och "shoppinglistan".

Jag har till exempel bockat av "fredagslatte på Eddavägen", den sista för i år och jag måste säga att trots att varken jag eller Annika är föräldrarlediga längre så tycker jag vi har upprätthållt traditionen ganska bra i år.

Jag har också varit på Apoteket och hämtat ut det sista av Axels mediciner. Det stod ganska högt upp på "shoppinglistan". Vad som dock inte stod på listan var att det skulle strula. Det sista receptet på Resulax hade inte kommit in och receptfritt "får" man bara köpa 4-pack, vi behöver minst 50 st. Men gulliga Apotek Hjärtat pratade med Tarmterapimottagningen och efter att jag också fällt en och annan tår var det inga problem, dock fick jag betala fullpris utan recept (vi har ju egentligen högkostnadsskydd) men 300 kr kändes just då ganska överkomligt.

Jag har också packat ihop kattens saker, för hon ska ju bo hemma hos Karin, Torun och Idun medan vi är borta. Rosa har varit innekatt nu ett par veckor eftersom hon kommer få vara innekatt medan vi är borta och det har gått över förväntan bra. Det kalla vädret har givetvis inte varit till någon nackdel, hon har helt enkelt inte varit så sugen på att gå ut. Men medan jag plockade ner kattburen från vinden passade hon givetvis på att smita upp. Jag fick spendera en halvtimme med att försöka locka ner henne, detta stod inte heller på listan.

Vad gäller "packningslistan" så är jag i stort sett klar. Och jag kan stolt meddela att jag endast har med mig sex klädesplagg... om man inte räknar med koftor, jackor, underkläder, bikini och andra kläder som man alltid måste ha med sig oavsett vart man åker och oavsett hur länge man är borta...

Jag har också packat ner sex par skor, men det är mer taktik. Eftersom Kenneth kommer kräva att jag ska plocka ur minst hälften så gäller det ju att börja högt ;) Dessutom säger Jenny att 6 par skor för mig egentligen är som 3 par för en annan då jag har så små fötter!

Nej, nu måste jag nog återgå till mina listor, det står faktist inte på någon lista att jag ska blogga...


PS. Glöm inte rösta här uppe till höger, KitchenAid - Röd vs Rosa
PS2. Vem är det som har ändrat sin röst från rosa till röd?

50 förpackningar Resulax

Vår galna katt Rosa,

som vi kommer sakna massor!

Vi är nästan överens!

Vi är i alla fall överens om en sak när det gäller packningen och det är att vi bara måste få med oss en KitchenAid hem. Hur? Ingen aning, men jag är grymt villig att offra både ett par nya skor och en ny väska för att få med den hem.

Dock är vi inte överens om vilken färg vi vill ha. Kenneth vill ha en manligt röd ;) och jag vill givetvis ha en tjejigt rosa. Jag säger som Vera sa för fem år sedan: "Det kan aldrig bli för mycket rosa!"

Så, vad tycker ni? Röd vs Rosa?

Rösta här vid sidan så får vi se vilken färg som får följa med oss hem. 

Listan

I går tackade vi nej till en middag som vi så länge sett fram emot. Lilla T hade fått feber och var snorig och vi var i valet och kvalet hur vi skulle göra. Inte för att man kan skydda sig mot förkylningar i dessa tider och vi kommer säkert bli sjuka ändå, men det känns ändå onödigt att utsätta sig för smitta medvetet.

Vi vet hur det är att vara sjuka utomlands och vi vet också att om oturen är på vår sida blir Axel så dålig att vi måste spendera en och annan natt på sjukhus. Vi gjorde det i Thailand för fyra år sedan och vi vill inte göra det i USA i år.

Så istället för att gå på trevlig middag med trevligt sällskap satt vi hemma och skrev på våran lista. Listan. Listan med allt vi måste göra innan vi åker. Listan med både stora och små saker som måste göras. Listan som bara blir längre och längre fast vi hela tiden stryker saker som vi gjort.

I dag är Listan extra lång. Men mamma och pappa är här och hjälper oss med både Listan och barnen. De ska gå på bio allihop, vilket faktiskt också står på Listan. För Clara vann fribiljetter som går ut vid årsskiftet så i dag är sista chansen att utnyttja dem.

Vad har ni för er för trevligt i dag?

Mycket som ska fixas

Det är mycket som måste göras innan man ska ut på långresa. Och det är mycket som kretsar kring minstingen i familjen Lindström.

Redan i våras fick vi byta namnföljd på Axel då både han och Kenneth hette Kjell i förstanamn. Flygbiljetterna ställs till det namn man har först i passet, oavsett tilltalsnamn och man kan inte ha två i samma familj som har samma förstanamn. Konstigt, med tanke på att USA verkligen är ett land där far och son brukar heta samma.

Så det var bara att lämna in en namnändring till min arbetsgivare ;) och efter det kunde vi göra ett nytt pass till Axel.

Utöver det måste vi också ordna med ett nytt intyg på Axels sjukdom, dels för att få ha med oss mediciner ombord på flygplanet och dels i fall han blir sjuk där borta och behöver läggas in på sjukhus. När Axel blev sjuk i Thailand för fyra år sedan var det jättebra att ha med det där intyget som beskrev vad ha har för sjukdom, vilka operationer han genomgått och under vilken medicinering han står. Enkelt för läkarna att förstå och enkelt för oss att slippa försöka förklara.

Dessutom måste vi också förbi apoteket en sväng för att handla på oss det sista. Efter samtal med Tarmterapimottagningen i går så ska nu samtliga våra recept vara förnyade och det ska finnas både Flagyl, Resulax, Movicol, Doseringssprutor, Glidslem och salvor redo för oss att hämta ut.

Bara det kommer fylla en halv resväska så det där med fyra klädesplagg kanske inte är så orealistiskt som jag önskar...

Hört på Baldersvägen...

Det pågår en väldigt vuxen och mogen diskussion om väldigt viktiga saker som rör resan.

Hon: "Vi får inte ha med oss för mycket nu. Jag tänkte att fem uppsättningar kläder var räcker gott och väl...?" Hon förväntar sig lite positiv kritik tillbaka. (För hon menar ju inte på fullt allvar att fem uppsättningar räcker...)

Han: "Fem uppsättningar?! Är du inte klok? Fyra KLÄDESPLAGG max!!!"

Hon: "Men hallå?! Vi ska vara borta i fem veckor! Vi ska till Vegas där vi behöver långbyxor och kanske till och med en tunn jacka, till San Diego där vi behöver svenska sommarkläder och till Los Cabos där det enbart är sol och bad som gäller... hur tror du vi ska klara oss på FYRA klädesplagg var???"

Han: "Vi köper ju allt vi behöver där..."

Hon: "Tänk om jag inte hittar något jag vill ha?" (Ni minns väl alla vilken shopping-black-out hon fick på Macys i New York för två år sedan?)

Han (ungefär samma ålder som hennes pappa): "Menar du på allvar att jag ska tro på att du inte kommer hitta något att shoppa där borta?"

Hon (ugefär samma ålder som en treåring): "Desstom har jag faktiskt massor med kläder i min garderob som jag gillar, menar du att jag inte ska få ha med mig dem?"

Han: "Ja men packa dem då, jag kommer ändå gå och packa upp efter dig"

Hon: "Då kommer jag gå och packa tillbaka dem!"

Han: "Då gör jag det när du inte ser"

Hon: "Då låser jag väskan"

Han: "Som att jag inte kan kombinationen till låset?"

Hon: "Då ändrar jag kombinationen"

Han: "Ja men gör det då"

Hon: "Ja det tänker jag"

Det pågår en väldigt vuxen och mogen diskussion om väldigt viktiga saker som rör resan.