Egentligen skulle vi åkt till Disneyland redan förra veckan. Men eftersom det var så otroligt dåligt väder valde vi att avboka. I stället bestämde vi oss för att åka upp i mellandagarna och köra både LA och Disney samtidigt.
Klockan 06.00 ringde klockan på måndag morgon. Det kändes nästan som en vanlig måndag. Men i stället för att gå upp och gå till dagis/skola/jobb satte vi oss i bilen och körde upp till LA.
Vi klarade oss från trafiken och kom fram till ett nyvakte Hollywood.
Varför heter det egentligen "Hollywood-skylten" när det i själva verket är 9 fristående bokstäver? undrade Vera.
Någon som vet?
Vi åt frukost på Mc Donald's vilket vi inte kommer göra igen. Vet inte vad vi hade förväntat oss men om man inte ens uppskattar maten där i vanliga fall så uppskattar man definitivt inte frukosten. Dessutom har ju USA så många andra bra frukostställen att erbjuda.
Men, det fanns gratis Internet så vi kopplade upp oss och googlade lite på olika stjärnor som barnen ville se. Dock hade ingen utav barnens favoritet någon stjärna på Walk of Fame, de är lite för unga för det.
Den enda stjärna vi såg som barnen faktiskt visste vem det var utan att vi behövde förklara för dem var Michael Jackson.
Förra gången min fot stod på Frank Sinatra var mars 1999 och jag hade på mig ett par nyinköpta, högklackade, remsandaler, som var otroligt moderna just då. Nu, nästan 12 år och tre barn senare har jag minnet i behåll och valde att ha ett par platta balerinasandaler på mig, kanske inte lika modernt, men otroligt bekvämt!
Vi fortsatte strosa längs med Walk of Fame...
...världens längsta man och världens sötaste barn...
...världens bästa man?!
Fick en försmak av Disney!
Walk of Fame är faktiskt inte så stort som man tror. Det är ganska smala trottoarer och inte alls så lyxigt som man föreställer sig. Det är egentligen inte så mycket mer att se än att man är klar på ett par timmar. Eftersom barnen dessutom inte kände igen en enda stjärna så åkte vi vidare till Venice beach.
Vi åt en god lunch på stranden och kollade in coola skateboardåkare.
Inte en enda livräddare såg vi till, till både min och Kenneths stora besvikelse ;)
Efter Venice åkte vi vidare till Santa Monica.
Och nu kände barnen äntligen igen något. Nöjesfältet i bakgrunden har agerat inspelningsplats åt många filmer, bl.a Hannah Montana Forever.
Vi lekte lite på stranden...
...och bestämde oss för att stanna och titta på solnedgången på piren.
Efter en otroligt vacker solnedgång åkte vi lite vilse i Bel Air för att sedan avsluta dagen med Sushi!
Bland den bästa sushin vi ätit, givetvis ägdes restaurangen av en korean :)
Trötta checkade vi in på vårat hotell och somande gott.
